Tiden är den bästa domaren

Att ha olika åsikter är en sak, men att ha olika verklighetsuppfattningar är en helt annan
Medieforskaren Jesper Strömbäcks slutsatser i Framtidskommissionen är tydliga: ju större medieutbudet är, desto mer styr människors preferenser vad de tar del av. Det har aldrig varit så lätt att undvika nyheter om politik och samhällsfrågor, och heller aldrig så lätt att ställa in sitt flöde efter sina egna politiska övertygelser. Alla kan så att säga ha sin egen Pravda.

Det här är en teori som de flesta medieanalytiker är överens om. Ett exempel på hur den artar sig i praktiken kunde man höra i Måns Mosessons välgjorda P1-serie ”Rädda Sverige”, där rasister berättar hur skönt det är när de äntligen slutat läsa tidningar som Aftonbladet och Expressen – som bara sysslar med att förvränga verkligheten – och börjat köra bara Flashback. Äntligen faller alla pusselbitar på plats, de ser Sverige som det är. Och det är ingen rolig syn. Flera av dem har emigrerat, eller är på väg. Det är bråttom, för snart går landet under. Men i de vanliga tidningarna låtsas man som ingenting. Läs mer

rs.nuRädda Sverige
Jag minns då jag startade bloggen ”Rädda Sverige” år 2009, och jag åsyftade de systemfel vi har för näringsidkare, och jag hade från början en svensk flagga svajande men det tog bara någon dag innan jag fick ilskna mejl som gick ut på att jag var rasist. En skribent skulle anmäla mig / meddela kunder till mig att jag är det, och jag bara gapade, tog bort den animerade vajande flaggan, och det blev lite bättre. Läsarna lärde sig väl också rätt snart att jag med uttrycket ”Rädda Sverige” väldigt ofta menade ekonomi och systemfelen, och jag skrev 1.400 artiklar om varför näringslivet har proraddasverigeblem.

När jag la ner bloggen, delvis för att jag skulle opereras, startade Kristoffer Hell en blogg med nästan samma domännamn. Jag hade radda-sverige.nu och han kör på raddasverge.se och Hell håller också på mycket med ekonomi, och vill ha ett annat bankväsende samt att han är mot det kontantlösa samhället.

Nu finns en radioserie med samma namn
I texten ovan sägs att rasister talar där, och jag har inte hört programmet men kollat lite online och jag har funderat på vad artikelförfattaren ovan egentligen skriver:

Äntligen faller alla pusselbitar på plats, de ser Sverige som det är. Och det är ingen rolig syn. Flera av dem har emigrerat, eller är på väg. Det är bråttom, för snart går landet under. Men i de vanliga tidningarna låtsas man som ingenting.

500-550 000 svenskar, 16% av befolkningen, har lämnat redan
Artikelförfattaren raljerar över den här gruppen, och jag träffar dem ibland utomlands. Jag tror inte på att de är ”rasister” för de har inga som helst problem med turkcyprioter, turkar, israeler, italienare och allt vad vi nu är på Cypern. De flesta har stuckit till Norge och USA, och det folk är ute efter är jobb och en framtid i första hand, och sinnesro, detta eviga rasisttjafs går även mig på nerverna fast jag knappt är här.

Finns bara i väst
Vi saknar det helt i Cypern, och utan att tänka mig för ville jag kolla med 18-åringen i Indien hur det ser ut där, och jag frågade om det är ”mycket tal om rasism här?” och jag fick frågan: ”Vad betyder rasism?” Killen kände inte ens till ordets innebörd.

Tjafset ingår i polariseringen som pågår vars mål är krig
När jag nyligen brottade ner, med hjälp av en massa verbala Halv-Nelson, en känd svensk bedragare som är född i Göteborg, fick jag inga mejl om att jag är rasist men det hade jag förmodligen fått om killen kommit ifrån Nigeria, och de senaste åren har jag bestämt mig för att de som håller igång rasisttjafset i Sverige är de verkliga rasisterna. Jag grundar det på samtal med bland annat afrikaner som säger mig att särbehandling är rasism, och får jag inte brotta ner en kriminell afrikan bara för att han är från Afrika är det särbehandling.

Historien går igen – det gör den alltid
Skärmavbild-2012-05-06-kl.-19.04.551Om du anstränger dig och lånar böcker och läser om tiden före det första och det andra världskriget ”ser” du att vi här och nu upprepar vad man gjorde då, och ett par år innan det smällde. Vill man inte låna travar med böcker klarar man sig rätt bra med ”Den röda jorden” men jag varnar för den för den är läbbig.

Krigsrisken är givetvis enorm
En del av oss som lämnar gör det för att vi känner igen det som nu sker, och vi vill inte uppleva varken svält, fascism eller ett ww3, och artikelförfattaren hånar den gruppen också: Flera av dem har emigrerat, eller är på väg. Det är bråttom, för snart går landet under. Men i de vanliga tidningarna låtsas man som ingenting.

Det är en upprepning av vad de européer fick höra som drog iväg som en avlöning till främst USA innan krigsutbrottet 1939. De som blev kvar levde i och med kriget fram till 1945, och 55 till 60 miljoner människor dog, och jag misstänker att de slutade håna de som dragit senast vid det sista andetaget?

Kunskap är makt
Jag började utreda 2009, och ifrån början kände jag bara att väldigt mycket var konstigt. Bloggen ”Rädda Sverige.nu” var en utredning för öppen ridå, kan man säga. Och det är väl så man ska göra; utreda. Artikelförfattaren ovan har inte utrett alls för ingen ur de grupper människan skriver om är intervjuade. Vår världsbild formas av det vi upplever, och upplever folk – och det gör de – att gammelmedia ofta ljuger och bara kör propaganda lär det slutligen leda till radioprogram där folk kallar Sverige för ”pisslandet” därför att människor känner sig lurade. Därefter blir folk väldigt trötta om ett upphörande av kvällstidningsläsande (också) leder till att man blir kallad för rasist.

En som har utrett och tänkt talar:
Genom att sammanföra och studera de enskilda ländernas historieskrivningar visar författaren på blinda fläckar i vår gemensamma historia. Ny kunskap som med all önskvärd tydlighet visar att uppgörelsen med det förflutna ännu ligger framför oss, skriver författaren till:

Den blodiga jorden: Europa mellan Hitler och Stalin
Vår historieskrivning är i bästa fall en produkt av det kollektiva minnet. Otaliga hyllmeter har ägnats Förintelsen men frånvaron av de östeuropeiska judarnas vittnesmål, bland många andra, diskuteras sällan.

Ändå var östra Europa i större utsträckning än vad vi i allmänhet tänker oss skådeplatsen för 1900-talets två skräckvälden. Merparten av Europas judar levde i områden där Hitlers och Stalins planer överlappade varandra, där Wehrmacht och Röda armén stred och där tysk och sovjetisk säkerhetstjänst koncentrerade sina styrkor.

I centrum för Den blodiga jorden står de människor som dödades, inte i krig eller till följd av krig, utan avsiktligt, av politiska skäl. Tidpunkten är 1933-1945, den tolvårsperiod då både Hitler och Stalin är vid makten, och platsen Östeuropa – nuvarande Polen, Vitryssland, Ukraina och baltstaterna. Genom att sammanföra och studera de enskilda ländernas historieskrivningar visar författaren på blinda fläckar i vår gemensamma historia. Ny kunskap som med all önskvärd tydlighet visar att uppgörelsen med det förflutna ännu ligger framför oss.

”Ett livsverk av en historieprofessor vid Yale University som förtjänar att läsas mer än en gång.” Ur motiveringen till The Best Books of 2010, The Economist. Köps här och Imperiets skugga, är också en bra backspegel.

DN om saken

”När kriget bryter ut” av kompositör Mats Jerrolf, och den låten är skänkt av Mats till mig och bloggen ”Rädda Sverige.nu”.

 

Kommentera

Translate »
%d bloggare gillar detta: