Två lekande barn på tre veckor

Idag fick jag se två pojkar i 8-9-årsåldern som var ute i bostadsområdet, och spelade fotboll med varandra, och jag minns då jag själv sa till en svensk pojke att ”du kan väl gå ut?” och han började gråta. Jag blev helt chockad eftersom jag trodde att jag sa något ”bra” men det gjorde jag uppenbarligen inte.

Jag kan ha sett ett tjugotal unga men annars är det mest 60+ svenskar som bor i det mycket normala bostadsområde i en mellansvensk kommun där jag tillfälligt hyr en bostad av Stadshotellet, och för övrigt är Sverige sig likt. Man vägrar lämna bort tvätten men man lämnar bort spädbarn.

Bilden föreställer fyra hyfsat omhändertagna barn och kanske femton, tjugo övergivna, och riket skakas just nu av ”nyheten” att nån praktikant våldtagit ett tiotal barn på dagis. Idag krävs det två, tre löner för att försörja en familj varför folk inte har något val knappt plus att den sociala pressen är stark att om man inte sätter sina ungar på institution blir de förståndshandikappade.

Sverige är verkligen en vedervärdigt land; fullständigt vidrigt.

För första gången i mänsklighetens historia har vi kastat nästan all erfarenhet om barn på historiens soptipp. Många barn mår i dag riktigt dåligt och det blir bara värre. Men i dagens demokratiska Sverige får man inte ställa frågan om det kan finnas ett samband mellan vår moderna syn på hur barn skall växa upp och den ökande sjukligheten hos barnen, skriver Annica Dahlström och Christian Sörlie Ekström.

Låt oss för en stund helt bortse från oss själva och fokusera på: vad är bra för barnen? Vi konfronterar alltså frågan huruvida utvecklingen är för barnens bästa eller om vi vuxna föräldrar driver något i rent egenintresse. Läs mer

 

Kommentera

Translate »
%d bloggare gillar detta: